Äppeltjuv

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta...
Isabella lekte med sin boll och jag donade lite i köket. Efter ett tag så tyckte jag att det varit tyst alldeles för länge. Jag letade runt i hela lägenheten och hittade henne till sist i vårt sovrum. 

Bakom sängen, i mörkret, sitter hon med ett äpple. Jag vet att hon älskar äpplen och hon får ett om dagen men det räcker tydligen inte. Nu har hon börjat knycka dem och gömmer sig för att få äta dem i fred. Nämnde jag att hon blir två år nästa vecka...?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0