The end of the beginning

Förkylningen hittade hit så vi har varit hemma och bara tagit det lugnt. Gjorde inte så mycket då Josefine är så liten och vädret ute blev till slask. Kan inte bara våren komma nu?

Medan vi är i vår lilla bubbla så väntar vi på vad som ska ske med klubben. Det har väl knappast undgått någon att det strulats med pengar på något vis så nu är det insamlingar från alla håll å kanter som strömmar in. Engagemanget är på topp!! Johan startade en auktion med ett träningspass med laget. De kände att de också ville försöka bidra med något. Nu får vi vänta och se vad som kommer ske...

Jag springer in på toa samtidigt som jag skriker till Johan att jag tror vattnet gått!!

Johan hade haft match på fredagen, mot Leksand, och tagit egen bil ifall något skulle hända medan de var iväg. Han var därför hemma lite tidigare än resten av laget men vi kom ändå inte i säng förän halv två. Så inte konstigt att han blev helt chockad när jag helt plötsligt springer och skriker efter bara några timmars sömn.

Jag sätter mig i badkaret med pyjamas på och ber honom ringa till förlossningen. Ingenting mer än värkar hände med Bella så det här med att vattnet går var helt nytt för mig. Hon ber mig vänta tills värkarna satt i gång och ber mig i såna fall ringa in igen. Hon grattar och säger att jag idag kommer få mitt barn. "Yes" är det första som ploppar ur min mun. (Hon måste ju tyckt jag var knasig, hehe)

Vi ringer min mamma och väcker sedan Bella. Johan skjutsar henne på en gång då jag känner att värkarna smyger sig på. Medan han är iväg så passar jag på att fixa det sista hemma (klär på mig, städar undan lite i köket, fixar mat och vatten till Pixie- ja allt för att hålla mig sysselsatt och försöka fokusera på annat än värkarna)

Johan springer ut en snabbis med Pixie så hon klarar sig några timmar innan Johans mamma skulle passa henne.

Så 45 min efter att vattnet gått så ringer vi igen och meddelar att vi kommer in då det bara var 2 1/2 min mellan värkarna.

Väl framme så är vi inte ensamma. Man har ju läst att de har haft fullt upp på förlossningen så jag hoppades på att det inte skulle bli några problem. Allt gick bra och vi fick rum nr 8. Sedan gick allt rätt fort...

Jag var öppen 3 cm när vi kom in. En timme senare, efter att ha andats igenom alla värkar, så hade jag öppnats ytterligare 1 cm. Då tänkte jag att jag kommer bli galen om det ska öppnas 1 cm/h. Så fel jag fick...

Till slut tog jag lustgasen då värkarna var för intensiva för att bara andas igenom. Jag klarade mig i ca 30 min tills svanken började värka. Jag ville gärna ha akupunktur men då värkarna nästan började gå över till krystvärkar så tyckte de att sterila kvaddlar var bästa alternativet. 

Jag hade ingen aning om vad det var då  jag inte haft en tanke på annat än lustgas och akupunktur. Jag sa att jag tar vadsomhelst (när smärtan är på gränsen så vill man bara lindra det så snabbt som möjligt)

De la mig på sidan och förklarade att de skulle ge mig 4 sprutor. 2 åt gången...

Jag kan inte beskriva med ord hur förbannat ont sprutorna gjorde!! Det var den värsta smärta jag känt i hela mitt liv!! Jag skrek och grät samtidigt så att det till slut nästan lät som att jag skrattade. Att trycka ut ett barn gör inte lika ont- det säger rätt mycket.

Om jag minns rätt så hade jag 3 till 5 värkar efter det innan krystvärkarna verkligen satte igång! Lustgasen gjorde till slut att kag kräktes då det bara snurrade i huvudet. De gör en koll och konstaterar att det är dags att krysta. Jag har alltså öppnat mig 6 cm sista timmen. 4 tryck senare så var hon äntligen ute! 

Vi valde tidig hemgång då vi kände att om allt är ok så fanns det ingen anledning för oss att stanna och ta upp plats. Det kändes konstigt att komma hem samma dag men samtidigt väldigt skönt.

Med Bella så stannade vi i 3 dagar på BB.

Bella blev helt överlycklig över att det blev en lillasyster som fick följa med oss hem. 

Det tråkiga med det hela är när man sedan går in på sociala medier. Suck...

Så här ligger det till. Vi vet att säsongen inte gått som man velat. Det har inte undkommit någon. Men att när det väl går bra sen så ska det ändå gnällas från olika håll.

När det kom till klacken ikväll så var de på fel sida av ishallen, de var säkert inhyrda etc. Men för tusan!!! Det är faktiskt fritt fram för var och en att heja. Att sedan vissa inte väljer att göra det men sedan har mage att klaga på de som faktiskt gör det. Ja, enligt mig säger det en hel del!! Nog om det...

Jo just det!- matchen vanns med 7-1. Hattrick av Jan. Tjoho!!

Igår så försvann det en liten chans till playoff då de spelade som...ja det kan bara gudarna veta. (Tror knappast de själva hade koll) 1 skott efter första perioden och 5 skott efter andra. Inte bra...

Ikväll är det match igen. Kan hända att det blir sista matchen för min del. Jag hoppas att det blir det! För att få gnälla av mig så är jag less på att vara gravid nu. Sammandragningar, förvärkar, ryggont och spänningar gör att jag bara vill ha ut pyret! Kanske inte så konstig tanke med mindre än en vecka kvar innan beräknad bf. (Jag vill verkligen inte gå över tiden för mitt tålamod klarar inte av så mycket mer)

Tji fick vi! Lika fort som smärtan kom så försvann den...typiskt!!

Jag har ingen lust att hålla på så här i möjligen 3 veckor till utan hoppas att dessa smärtor är ett tecken på att det är på gång (och det snart!!)

Sedan åkte vi ut till Skultuna för lite lunch och fika. Bella hade samma tur, som vanligt, och vann på sin Trisslott som hon fick i Alla hjärtans dag boxen. En överlycklig unge!

Vi kom hem och började med middagen och efterrätten. Men innan jag hunnit klart så kom Bella med ett litet fyrkantigt paket som var från henne och Johan. Örhängen!!

Fick äntligen hem mitt mermaidglitter så självklart blev jag tvungen att prova det. Mamma blev först ut.

Igår kväll hade jag det lite kämpigt. Det sparkade som tusan i magen och sammandragningarna kom alldeles för tätt inpå. Det i kombination med en trötthet fick det att brista för mig. Efter några timmar så slutade bökandet och jag kunde äntligen få sova några timmar.  

I onsdags hade vi en trevlig kväll med tjejerna i laget. Riktigt skönt att bara få sitta och snacka en massa strunt och skäppa hockeyn för några timmar. Det blev rätt sent men det var det värt! (Man är ju inte direkt 20 längre, hehe)

Gottebordet

Vi fick alla en varsin blöjtårta från alla tjejer. Superfina!

Allt som ska göras görs och sedan hoppas jag på nya tag nästa dag. 

Jag är less på att ha småont och inte kunna göra vardagliga sysslor som jag är van vid. Det börjar bli irriterande.

Att samtidigt ha ett barn som behöver uppmärksamhet och en karl som är frustrerad över hockeyn gör inte saken lättare. Just nu hade det varit smidigare med barnet här än i magen. Det hade i alla fall underlättat min vardag.

Så nu ska man sitta och se en match med trötthuvud, en övertrött unge + att karln inte ens spelar. 

Jag är helt slut i huvudet. Fram tills nu känns det som att allt varit en virvelvind med denna säsong. Både för Johan och för laget...Det händer för mycket hela tiden för att man ska orka hänga med. Nu talar jag bara för mig själv men man är ju med i svängarna.

Lite komiskt i det hela med vissa "experter". Hur efterkloka de helt plötsligt blivit. Nu har de svar på allt. Jisses...

Hoppas på ett bra tryck på lördag och att alla inser att de måste fortsätta stötta laget!!

Jag kan förstå folks frustration kring läget (hur tror ni då spelarna/ledarna mfl känner sig? Eller vi vid sidan om som måste stödja våra karlar OCH ha allas klagande runtom?) men att kritisera och gnälla kommer knappast att få laget på rätt spår. Allt de ber om är stöd men vissa tycker att killarna inte förtjänar det. Jag förstår tanken men hur mycket kommer det hjälpa? Är det läge för andra att kritisera/klaga och gnälla för att sedan ha en förhoppning om att det kommer vara till hjälp? Skulle knappast tro det...

Jag brukar jämföra det som med ett äktenskap. For better and for worse.. Det är en självklarhet att få diskutera/spekulera och ibland klaga men det känns som att det börjar gå lite för långt. Engagemanget är det inget fel på men håll det inom rimliga ramar!! 

Kom till ishallen och stötta killarna. De behöver er!

För någon vecka sen var det potatissoppa men då det kom under julen så fanns det inte riktigt tid för soppa- tills idag...

Killarna åkte ner till Malmö för match mot Pantern. Jag firade min födelsedag med Bella och mamma på stan. Det blev födelsedagslunch på Sushi Heaven och fika på Öhrmans. (En bit chokladkaka var ett måste!)

Supergod ananasdrink!

Ebba och Marcus kom över för att fira in det nya året med oss. Det blev en klassisk trerätters, Bingolotto och lite firande av det nya året.

Hoppas alla hade trevligt på nyår och en bra start på 2016!

Johan hade en liten överraskning till laget, vid vinst, och ikväll kom den äntligen till användning. Alla spelare fick en "Jonte Berg T-shirt". Det har blivit en grej de gör vid vinster, sjunger Jonte Berg sången. 

Vi fick trycka in allt firande, med två familjer, på julafton. Det gick riktigt bra och smidigt men det hade varit mer rogivande om man sluppit planera in allt så mycket.

Johan och Juha hade dessutom bokat in att vara jultomtar hos varandra så det skulle också in i planeringen.

Idag blev det jullunch hos Johans mormor och det blev det sista i julväg för vår del. Imorgon är det match igen och tillbaka till vardagen.

Då var det ledigt under julafton i alla fall. För att fortsätta lite på den gnällande delen så börjar jag undra hur, den som satt spelschemat, tänkt egentligen?! En jäkla massa matcher för att sedan ha ett uppehåll, för att sedan spela en match, julledigt på det och sedan är det igång igen. Så ojämnt i schemat med spelade matcher också så man börjar ju undra...

För att släppa gnället och fokusera på nästa sak, dvs julen, så är jag och Bella klara med julbaket för i år. Jippie!