Smått less...
Har en sån där olustig känsla i kroppen. Eller kanske inte olustig direkt men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag känner som jag gör.
Allt som ska göras görs och sedan hoppas jag på nya tag nästa dag.
Jag är less på att ha småont och inte kunna göra vardagliga sysslor som jag är van vid. Det börjar bli irriterande.
Att samtidigt ha ett barn som behöver uppmärksamhet och en karl som är frustrerad över hockeyn gör inte saken lättare. Just nu hade det varit smidigare med barnet här än i magen. Det hade i alla fall underlättat min vardag.
Kommentarer
Trackback
