The end of the beginning

Imorgon lämnar vi Växjö efter två år! Jag trodde jag skulle hinna känna efter lite men tiden har gått så fort så jag har inte hunnit. Just därför kan det bli en virvelvind av känslor som kommer fram när vi väl landat i Södertälje. Det blir Johan som kommer få dra det stora lasset då jag jobbar hela helgen men det är nog lika bra. Då får han som han vill! För det är bara att inse- trots alla 100 ggr (överdrivet men ibland känns det som 100) vi flyttat så är jag inte lika rutinerad/duktig/pedantisk som Johan.

Jag och Johan sitter just nu på tåget på väg hem från Köpenhamn. Vi passade på att ha en liten dejt när vi båda var lediga och hade barnvakt. Det händer inte varje dag! Vi hade en himla tur med vädret. Enda gången det regnade var när vi åt lunch annars var det perfekt. Jag hade nog alldeles för höga förväntningar när det gällde shoppingen även om vi hittade någon sak. Men det gjorde ingenting för vi hittade desto mer till Isabella.

Jag kom hem från jobbet för någon timme sedan. Medan jag fixar Isabellas mellis tar Johan tar Isabella och ställer henne på golvet. Och sötungen står helt själv! Det bästa var när hon insåg det själv och blev jätteglad!

Lilltjejen bara växer och växer! Hon är 9 månader idag...fortfarande en liten sötunge men i en mammas ögon börjar hon bli stor. Speciellt vid tillfällen som när hon försöker resa sig upp på egen hand eller när hon försöker härma oss när vi pratar.

Självklart var det jättefint väder nästan hela veckan! Vädergudarna har verkligen något emot mig. På måndag är jag ledig så då kommer det regna. Bara så ni vet. Jag måste visa er de nya bästa vännerna. Isabella + Pixie. De delar allt. Isabella brukar ha Pixies tuggben och Pixie får låna lite plats på lektäcket. Haha!