The end of the beginning

Jag kan se lite blått när jag tittar ut. Känns helt okej med tanke på att när jag pratade med mamma igår så skulle hon ut i solen och jag satt inomhus för dåligt väder. Snart kan jag också säga att jag ska ut i solen. Den måste bara runt huskanten först, sen får jag också sol. Tänker inte engagera mig i att börja leta filt för att sitta ute på gräsmattan- jag har ju balkong nu!

Det är vid tillfällen, som nu, då jag måste vara sysselsatt till 100% för annars bryter jag ihop. Enligt Johan så spekulerar jag alldeles för mycket, jag är planeringsfreak, tänker för mycket och kan aldrig vara tyst. Det sista är väl inget någon måste berätta för jag är väl medveten om det. Det kommer alltid vara så men det andra kan jag påverka mer, eller i alla fall försöka. Men hur lätt är det egentligen?


Jag saknar allt å alla som har med den här underbara rosa bakelsen att göra!

Ska börja skissa på tavlan jag ska göra. Måste ju vara sysselsatt...