En dag i Köping

Vi passar fortfarande på att ta det lugnt under Johans ledighet. Det har varit lite förkylningar, aktiviteter och en massa lugn och ro.

Igår åkte vi ut till Köping några timmar för att umgås med Jonte, Angelica och Ture. Bella fastnade för Jonte och ville absolut att han skulle leka med henne.
Gunga gunghäst var en av lekarna!

Josefine tränar för fullt här hemma med sin nacke. Redan andra dagen så kunde hon lyfta på huvudet när hon låg på bröstet. Nu orkar hon ligga, på plan yta, i några minuter. Träningen ger resultat!

Det som snurrar runt i skallen

Samtidigt som jag är trött efter 5 veckors brist på sömn så är skallen alldeles för full med tankar sin snurrar runt. Det som stör mig är att det ibland är tankar som är helt värdelösa. De tar bara upp plats och tid...

Jag tycker själv att jag ändå klarar mig hyfsat bra genom dagarna, trots tröttheten. Skillnaden med Josefine är att vi nu bor "hemma" och kan få lite avlastning. Det är skillnad på att ha ett och två barn...


Påsken är slut!

Bella fick en heldag med sina kusiner och var så nöjd över att få gå påskkärring och leka i massor!
Söta påskkärringar!

Idag hade vi kontroll för Josefine på bvc. På lite mer än en månad har hon gått upp 1kg och växt nästan 5cm. Vi blev lite chockade över hur stor hon blivit på så kort tid!
Stora tjejen som tränar nacke och rygg.

Imorgon är det dags för syrrans andra kvartsfinal mot Skövde. De vann sin första match så vi hoppas på vinst även i andra matchen! 


Livet i en bubbla

Jag lever i min lilla bebisbubbla just nu. Mata, byta blöja och torka någon spya då och då. Johan har träningar och Bella håller jag sysselsatt med allt möjligt. 

Förkylningen hittade hit så vi har varit hemma och bara tagit det lugnt. Gjorde inte så mycket då Josefine är så liten och vädret ute blev till slask. Kan inte bara våren komma nu?

Medan vi är i vår lilla bubbla så väntar vi på vad som ska ske med klubben. Det har väl knappast undgått någon att det strulats med pengar på något vis så nu är det insamlingar från alla håll å kanter som strömmar in. Engagemanget är på topp!! Johan startade en auktion med ett träningspass med laget. De kände att de också ville försöka bidra med något. Nu får vi vänta och se vad som kommer ske...



Josefine kom till världen

Den 27:e runt halv fem på morgonen så var det dags för toabesök (inte konstigt då jag avslutade kvällen innan med ett stort glas vatten) men så fort jag reste mig upp ur sängen så känner jag hur det bara börjar forsa vatten ur mig.
Jag springer in på toa samtidigt som jag skriker till Johan att jag tror vattnet gått!!

Johan hade haft match på fredagen, mot Leksand, och tagit egen bil ifall något skulle hända medan de var iväg. Han var därför hemma lite tidigare än resten av laget men vi kom ändå inte i säng förän halv två. Så inte konstigt att han blev helt chockad när jag helt plötsligt springer och skriker efter bara några timmars sömn.

Jag sätter mig i badkaret med pyjamas på och ber honom ringa till förlossningen. Ingenting mer än värkar hände med Bella så det här med att vattnet går var helt nytt för mig. Hon ber mig vänta tills värkarna satt i gång och ber mig i såna fall ringa in igen. Hon grattar och säger att jag idag kommer få mitt barn. "Yes" är det första som ploppar ur min mun. (Hon måste ju tyckt jag var knasig, hehe)

Vi ringer min mamma och väcker sedan Bella. Johan skjutsar henne på en gång då jag känner att värkarna smyger sig på. Medan han är iväg så passar jag på att fixa det sista hemma (klär på mig, städar undan lite i köket, fixar mat och vatten till Pixie- ja allt för att hålla mig sysselsatt och försöka fokusera på annat än värkarna)
Johan springer ut en snabbis med Pixie så hon klarar sig några timmar innan Johans mamma skulle passa henne.

Så 45 min efter att vattnet gått så ringer vi igen och meddelar att vi kommer in då det bara var 2 1/2 min mellan värkarna.

Väl framme så är vi inte ensamma. Man har ju läst att de har haft fullt upp på förlossningen så jag hoppades på att det inte skulle bli några problem. Allt gick bra och vi fick rum nr 8. Sedan gick allt rätt fort...

Jag var öppen 3 cm när vi kom in. En timme senare, efter att ha andats igenom alla värkar, så hade jag öppnats ytterligare 1 cm. Då tänkte jag att jag kommer bli galen om det ska öppnas 1 cm/h. Så fel jag fick...

Till slut tog jag lustgasen då värkarna var för intensiva för att bara andas igenom. Jag klarade mig i ca 30 min tills svanken började värka. Jag ville gärna ha akupunktur men då värkarna nästan började gå över till krystvärkar så tyckte de att sterila kvaddlar var bästa alternativet. 
Jag hade ingen aning om vad det var då  jag inte haft en tanke på annat än lustgas och akupunktur. Jag sa att jag tar vadsomhelst (när smärtan är på gränsen så vill man bara lindra det så snabbt som möjligt)

De la mig på sidan och förklarade att de skulle ge mig 4 sprutor. 2 åt gången...
Jag kan inte beskriva med ord hur förbannat ont sprutorna gjorde!! Det var den värsta smärta jag känt i hela mitt liv!! Jag skrek och grät samtidigt så att det till slut nästan lät som att jag skrattade. Att trycka ut ett barn gör inte lika ont- det säger rätt mycket.

Om jag minns rätt så hade jag 3 till 5 värkar efter det innan krystvärkarna verkligen satte igång! Lustgasen gjorde till slut att kag kräktes då det bara snurrade i huvudet. De gör en koll och konstaterar att det är dags att krysta. Jag har alltså öppnat mig 6 cm sista timmen. 4 tryck senare så var hon äntligen ute! 

Då de hade fullt upp så fick vi vänta en stund innan vi fick frukost. Att ost och skinkmackor kan vara så goda efter man fött barn är svårt att tro!

Vi valde tidig hemgång då vi kände att om allt är ok så fanns det ingen anledning för oss att stanna och ta upp plats. Det kändes konstigt att komma hem samma dag men samtidigt väldigt skönt.
Med Bella så stannade vi i 3 dagar på BB.

Bella blev helt överlycklig över att det blev en lillasyster som fick följa med oss hem. 
En stolt storasyster till Josefine.


Morgonpigg...not!

Har legat och glott på mobilen i snart en timme. Jag har för ont för att orka kliva upp för att fixa frukost. Så då får det bli sängen i stället...(det värsta är att magen börjar kurra) Jag är sååå trött men h*n är så aktiv vid den här tiden att det inte finns en chans att somna om just nu.

Ikväll är det match igen. Kan hända att det blir sista matchen för min del. Jag hoppas att det blir det! För att få gnälla av mig så är jag less på att vara gravid nu. Sammandragningar, förvärkar, ryggont och spänningar gör att jag bara vill ha ut pyret! Kanske inte så konstig tanke med mindre än en vecka kvar innan beräknad bf. (Jag vill verkligen inte gå över tiden för mitt tålamod klarar inte av så mycket mer)

Falskt alarm

Igår efter matchen la vi oss i sängen och tittade på film. Plötsligt började jag känna av smärta i ryggen. Har haft så två kvällar tidigare men igår var de kraftigare. Det höll på i en halvtimme med jämna mellanrum så till slut ringde vi Johans mamma så hon skulle komma för att vi tänkte åka in till förlossningen.
Tji fick vi! Lika fort som smärtan kom så försvann den...typiskt!!

Jag har ingen lust att hålla på så här i möjligen 3 veckor till utan hoppas att dessa smärtor är ett tecken på att det är på gång (och det snart!!)


Ibland brister det för en

Sitter i gungstolen och häller i mig hallonbladste. Har en fix idé att det kommer hjälpa mig få igång lite värkar. Haha! Allt sitter i huvudet men just nu tar jag allt för att få det att känna som att timmarna går fortare. 
Igår kväll hade jag det lite kämpigt. Det sparkade som tusan i magen och sammandragningarna kom alldeles för tätt inpå. Det i kombination med en trötthet fick det att brista för mig. Efter några timmar så slutade bökandet och jag kunde äntligen få sova några timmar.  



Närmar oss slutet

Nu är vi inne i vecka 37 och tiden går sakta men säkert framåt. Det bökar runt ordentligt i magen och det blir inte många timmars sömn på nätterna. Men snart är pyret ute!

I samma veva så är det inte många veckor kvar på säsongen. Den går sakta framåt men tyvärr inte så säkert. Det kan bli riktigt nervöst in i det sista. Hua!


Inne i vecka 35

Nu börjar vi smått närma oss slutet. Äntligen!!
Jag går in i vecka 35 idag och känner att det snart kan få bli dags. (Vilken skillnad på barn 1 och 2 då man med första barnet körde lite mer på "go with the flow")
Magen är mycket högre än med Bella. Därför känns det som att det borde vara en pojke, då även allt varit annorlunda jämfört med Bella, men jag har alltid fel så vi får se vad som kommer ut. 
Jag har märkt att jag snarkar så fort jag får chansen, haha! Vaknar av mitt egna "grisljud".

Tacokväll med Ebba och Marcus ikväll och imorgon blir det att hänga i ishallen för match mot Leksand. Får se om mina nerver klarar av det...



Den goda sötpotatisen

Är hungrig hela tiden men kan inte få i mig så mycket och det gör mig smått frustrerad. Det känns som att man småäter, vilket jag inte alls gillar...

Nu har jag hittat en ny craving. Sötpotatis!
Jag ugnsrostar den med lite kryddor och förvarar den i kylen. 1 potatis räcker till två sallader. För det är just det jag använder den till. Kall som varm.
Spenat, paprika, olivolja och lite balsamico till den supergoda sötpotatisen.


En ordentlig nedräkning!

Nu kan man verkligen börja räkna ner!
* 5 dagar till julafton
* 10 dagar tills jag har namnsdag
* 11 dagar tills jag fyller år
* 12 dagar till nyår
* 9 veckor tills jag hoppas vi har en till familjemedlem hos oss!

Jag mår fortfarande rätt bra (om man bortser från min dumma förkylning jag åkt på!) så det är fortfarande hyfsat behagligt att vara gravid. Det är lite skillnad på magen jämfört med Bella. Nu sticker den ut mycket mer, vilket ibland är svårt att komma ihåg, så jag märker av det när jag "smeker" magen längs dörrlister m.m.
Vem orkar vänta tilla håret torkat innan man lägger sig? Resultatet blir att det ser ut som att man har ett ägghuvud. Haha!

Imorgon är det 4:e advent! Jippie! Vi närmar oss julafton.
Johan ska hänga en stund på Erikslund, på eftermiddagen, så jag och Bella ska passa på att hitta den sista julklappen. Jag förstår inte hur vissa inte ens kan ha börjat! Tänkt vad skönt att veta att man bara har någon enstaka kvar istället för att stressa och köpa allt på en gång. Framförhållning är det bästa inför julen!


105 dagar kvar

Snart är vi nere på tvåsiffrigt!! Tjoho! Nu kan tiden verkligen få gå fortare. Det känns som en evighet till februari...

Vi satt och tittade igenom massa kort från när Bella var liten. Johan hittade en bild från den förra graviditeten. Nästan 24h innan värkarna satte i gång så tog han denna bild på mig med den stora magen.
Trött och less på att vara gravid... (40+2)

Jag hade totalt glömt bort hur jag såg ut med Bella. En sak som är säker är att jag ser större ut än vad jag kände mig och tur var väl det!


Karatekid

Som det sparkar i magen! Både natt och dag.
Jag har inget minne av att Bella var så här aktiv när hon låg i magen. Nu är det rena rama karatesparkarna som delas ut. Får hoppas att mina revben håller hela vägen för som det är nu så finns det en chans att de kommer få några ordentliga smällar!

Idag är det kontroll hos barnmorskan som gäller.




Mammamassage

Utnyttjade min födelsedagspresent från förra året och gick på massage på Kristiansborgshallen spa. Bytte den till en mammamassage...
Det var som ett himmelrike i en hel timme!!
Jag har i vanliga fall axlar som skulle behöva mosas och tar därför alltid ryggmassage. Nu var det helkropp och fr.o.m nu tar jag aldrig något annat (om det inte är ett måste) Jag kommer definitivt gå dit en gång till innan pyret ska ut! 


Vecka 24

Ny vecka!! 
Det blev precis som jag förutspådde. Magen börjar synas nu. Precis som när jag väntade Isabella. Innan har man bara sett mest svullen ut (och känt sig så)

Skillnaden med denna graviditet so far är att jag är konstant trött. Förut var jag en morgonmänniska. Det är slut med det nu. Är jättepigg på kvällarna istället! Det är kanske inte det bästa när man har en pigg 4-åring som behöver en på morgonen.
Sedan så känner jag av pyret mycket mer nu. Rena rama karateungen! Det sparkas och snurras runt konstant. Ibland kan jag vakna mitt i natten av alla rörelser. Mysigt men det kanske inte är så konstigt att man är trött om dagarna.



Snart v.22

Vi gick alla upp tidigt idag. Bella skulle hem till mamma och Johan hade tidig träning innan resan till Tingsryd. Själv gick jag och lade mig igen så fort båda klivit ut genom dörren. Att återfå krafterna efter helgen tar visst längre tid än jag hoppats. 

Så fram tills nu har det varit rätt lugnt. Jag har städat lite i alla rum, glott lite på tv, sorterat ut gamla kläder och ligger just nu i sängen och tittar på magen som "bubblar".
Fast jag, på fredag, går in i vecka 22 så har jag lite svårt att ta in allt. Det var ett tag sedan jag var gravid så just nu känns allt som nytt. Spännande men samtidigt lite skrämmande.
Lilla pyret där inne som sparkar mer och mer!


Inne i v.19

Nu så har vi gått in i vecka 19 och det börjar märkas lite mer att tiden går framåt. Precis som med Bella så kommer det synas ordentligt senare då båda legat lite längre bak.
Det är skönt att inte må illa längre så nu kan man njuta lite mer av graviditeten. Speciellt alla små sparkar man känner då och då. Det är alltid lika mysigt.
Om jag spänner ut magen så syns det, haha!


2 veckor kvar

Tiden går så fruktansvärt långsamt..varför ska det alltid vara så? Att man fokuserar så mycket på tiden så  den upplevs alltid till det motsatta. Typiskt!
Det är 2 veckor kvar tills ultraljudet och jag vill vara där idag. Se det lilla knytet som sprattlar där inne.
En liten bula. Jag skulle gissa på att det inte kommer synas ordentligt förrän efter femte månaden. Precis som med Isabella.

Bebis nr 2

Mitt i allt elände så finns det ett litet frö som just nu växer till sig i min mage.
Bella ska bli storasyster så familjen kommer, till våren, att utökas till 4 personer.
Min lilla genialiska plan är så att Växjö gick upp till SHL medan jag väntade Bella så tänkte hjälpa till lite i Västerås den här gången. Smart va!? Haha!!

Stolt storasyster till våren!!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0