Min start på resan började i Timrå...
Tycker det är så tråkigt med det som händer Timrå IK just nu.
Man kan spekulera och diskutera fram och tillbaka hur ekonomin borde ha skötts och om Timrå kommuns involverande (eller inte). Jag är inte så insatt i ämnet att jag kan uttala mig förutom att det skulle vara fruktansvärt tråkigt om de gick i konkurs.
Timrå ligger mig nämligen lite varmare om hjärtat än alla andra städer vi bott i.
För mig startade hela resan med en flytt till Timrå. Jag träffade Johan två år innan det men han flyttade före mig då han gick på hockeygymnasiet i Timrå.
När Johan berättade att han skulle flytta dit så var min första tanke "Var tusan ligger det?"
Efter studenten så flyttade jag upp de nästan 40 milen. Vi bodde i Timrå men jag jobbade i Sundsvall. Jag trivdes jättebra där (när jag väl slutat ha hemlängtan, hehe)
Jag hade inte så mycket erfarenhet av hockey men jag älskade när det var matchdag. Man gick tillsammans med alla Timråbor, nästan på led, till ishallen. Och det var likadant när man skulle hem. Man gick tillsammans. Trots all skog (tallar) och att jag inte hittade överallt så kände man en trygghet i ledet. Det låter kanske konstigt men så upplevde jag det ialla fall.
Om jag inte minns fel så finns det ett pappersmassbruk (eller något sådant) och surströmming som kanske några själar förknippar ihop med Timrå.
Men i min värld så är det hockey.
Kommer man ha lika stor koll på Timrå om hockeyn försvinner? Jag tror inte det så man får hoppas de kan och vill börja om...
Kommentarer
Trackback
