"Den lilla tjocka gubben"
Det är nästan så att han hade kunnat vara tomten.
Kort, rund och bar alltid hänglsen. (Det är det första jag kommer att tänka på när jag tänker på morfar)
Fast jag har varit beredd på detta enda sedan oktober, när vi hälsade på, så kommer det ändå som en chock. Man kan aldrig vara helt beredd på något sånt här. Jag har kommit en bit på vägen gällande sorgearbetet men man kommer adrig över en förlust av en nära. Aldrig.
Jag är glad över att han fick träffa Isabella två gånger även om han inte orkade busa med henne lika mycket sista gången...
Lika bra att ni sköter er, där uppe i himlen, för nu är min morfar där!
Kommentarer
Trackback
