Det riktiga livet

I morse åkte Johans mamma hem. Så nu kan man säga att vårt riktiga liv börjar eftersom hundarna är tillbaka.

Vi kände att det blev lite för mycket, direkt efter Isabella föddes, att ta hand om familjen och hundarna så Johans föräldrar ställde upp. Det har varit guld värt då det blir rätt mycket hockey i veckorna och jag bara har två armar. (bläckfiskvariant hade varit till hjälp)
Nu gäller det bara att lära sig gå med barnvagn och två hundar samtidigt.

Jag har även upptäckt att min hjärna gör lite som den vill. Ibland kommer jag knappt ens ihåg vad jag precis sagt eller så säger jag något dumt utan att egentligen mena det. Det är faktiskt lite läskigt. Att så mycket kan hända med ens kropp medan man väntar barn och efteråt. Jag kanske borde skaffa en varningsskylt..?
Någon som känner igen sig





The dogs are back and our life is starting all over again. We have to find a way that works with a baby, 2 dogs and JJ´s hockey but I think we will manage.
I´ve realized that my brain is living its own life. I´ve been told that it can be that way while you´re breastfeeding. It´s kinnda scary cos sometimes I don´t remember what I just said or I say something stupid without meaning it.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0