The end of the beginning

Hmm..det finns ju så många minnen man skulle kunna skriva om! Och då ska man välja ut ett fåtal av dem och försöka få er att förstå hur bra de var för mig. Knepigt..

Ett minne som är rätt självklart i mitt liv tillsammans med J är när han höll om mig på stan för första gången.
   Ni vet när man träffar någon och allt bara pirrar och man inte riktigt vet var man ska ta vägen för att man är så nervös? Så kände jag på Arosfestivalen, som det kallades då, i Västerås för en massa år sedan...
Vi stod vid räcket till Svartån och lyssnade på någon artist, som sjöng, på scen. Plötsligt känner jag armar runt om mig. Jag blev ännu mer nervös men samtidigt fick jag lite av en bekräftelse- även om en liten sådan. Kändes riktigt bra!

Ett annat härligt minne är studenten. Visst har jag varit glad i mina dagar men jag tror nog aldrig att jag varit glad på det sättet som jag var den dagen. Herregud! Vädret var underbart, klassen var på topp och det var packat med folk utanför skolan. Vi trängdes vid de stora gamla fönstren i skolan för att titta ut.
  När det sedan var vår tur att gå ut och sjunga var man så laddad att man bara skrek ut sången. Sedan var det fest hela natten lång! Den slutade när jag var helt slut och Johan bar mig hem från parkeringen. Lagom hemma till att möta pappa som skulle till jobbet. Jag kommer fortfarande ihåg hur ont jag hade i mina stackars fötter.

Jag skulle kunna fortsätta hela kvällen men jag tror detta får räcka. God natt!